I'm suffocating
It's not the fall that hurts,
it's when you hit the ground.
it's when you hit the ground.
Vad är meningen med att kämpa så hårt för att ta sig upp när man faller ner igen för minsta lilla?
Jag försöker tänka positivt och påminna mig själv om att jag har folk som tycker om mig, men varför ska jag tänka så för att bli glad när ett par strumpbyxor gör att jag blir nedslagen till botten? Fallet blir hårdare ju högre upp man kommit, är det då inte lika bra att hålla sig nere på botten konstant och slippa slå sig sönder och samman?
Ett par strumpbyxor ja. Det är de som förstörde hela denna dagen och nu sitter jag och kan inte sluta gråta. Det är fascinerande hur patetisk en människa kan vara. Här var jag lite glad och skulle klä på mig för att gå ut och träffa folk men hittar inga strumpbyxor och får därför ett utbrott och faller ihop i en liten hjälplös hög. Det är nu jag behöver alla er, ni som säger att ni finns här för mig. Vem finns hos mig när jag brutit samman ännu en gång? När jag verkligen behöver er är jag ensam, hjälplös.
Nu ska jag gömma mig under täcket där inga spegelbilder kan påminna mig om mitt misslyckande.
Nemo
Monday morning: hesitate, I can't get out of bed
So sick, so sick of being tired,
And oh so tired of being sick.
And oh so tired of being sick.
Jag kan inte förstå varför jag helt plötsligt har börjat drömma obehagliga drömmar. Igår natt minns jag inte vad det var, men endast en liten stund efter jag somnat vaknade jag tårögd och kunde inte få luft. Inatt vaknade jag flera gånger på samma sätt och jag minns litegrann vad jag drömde. Drömmen handlade om att min mamma avskydde mig. Hon ringde mig för att säga hur värdelös jag var, att jag var ett äckligt emo.Varför dessa otroligt psykiskt nedbrytande drömmar i just dessa tider? Det är så opassande.
Ibland blir jag rädd att jag ska göra något dumt.
Anyways, klockan är halv åtta och jag har legat vaken i en halvtimme och mår extremt illa. ._. Klockan åtta ska jag åka iväg och jobba och jag känner att jag måste äta något innan det, alternativt fixa mat att ta med mig.
Igår var en fin dag för mig, jag var inte på världens bästa humör men åkte hem till Joar ändå, och han lyckades som vanligt få mig glad. Jag kan inte förstå hur en så ung människa kan vara så vis. Nu ska jag raida kylskåpet i hopp om att hitta något annat att äta än mina digestivekex.
Nemo
It's gotten late and now I want to be alone
Slagen och sargad och skövlad väl tusende gånger
Sjunger hon trotsigt den eviga livslustens sånger.
Sjunger hon trotsigt den eviga livslustens sånger.
/Karin Boye
Idag vaknade jag runt halv 8 och stack och jobbade från 08:30 till ca 12:00. På den lilla tiden tjänade jag 404 kr, inte illa pinkat tycker jag faktiskt. Dock hade jag kunnat ha ett roligare jobb än att sitta och sätta klistermärken med produktinformation på burkar med motorolja. Men man får ta vad man kan, pengarna behövs. Jag har även fått reda på vilka jag jobbar med under Putte i Parken nu i juli-augusti, och jag hamnade bland annat med Emma. Så nu väntar man bara på arbetstider så man kan köpa bussbiljett.
Dags för dagens moralkaka kanske?
(Troligvis lär många av mina s.k. moralkakor inte ens sluta som moralkakor utan allmänt gnäll på världen,
men låt oss kalla dem för det ändå)
Idag är mitt största hatobjekt folk som tror de bestämmer över mig. Jag förstår inte hur folk bara kan vräka ur sig saker som "Du följer med mig dit i helgen och jag sover hos dig. Bra, hejdå."
Har jag någon som helst talan i denna saken? Har någon funderat på att jag kanske har annat för mig eller allmänt inte vill ha folk att sova över hos mig?
Ännu värre är nog dock när folk försöker få sin vilja igenom genom att gnälla på en tills man ger med en. Och när man väl sitter där sedan så blir de tjuriga på en för att man inte är på bra humör, hur kan de ens förvänta sig att man ska vara glad om man har haft folk att gnälla på en hela dagen? Nej, skärp er, annars orkar jag inte med er. Jag har ett eget liv och jag måste få ta det lugnt och bara spendera tid för mig själv ibland, annars kommer det bara gå ut över er.
Nu ska jag dö av värmeslag och dricka saft tills jag somnar.
Langar en bild på hur mitt hår blev nu efter blekningen (och klippningen idag). Gillar det ändå.
Nemo
If this is teenage, well, then I'm teenage
Så naturligt som möjligt lägger jag mina smörgåsrån och Festblandning på kassabandet.
Jag småvisslar lite för att verka oberörd och tänker att kassörskan faktiskt inte kan veta
om denna Festblandning är till mej eller till någon annan.
Tittar hon inte lite föraktfullt på mej i alla fall? Jag ser nog vad hon tänker! Att jag borde ju
tänka på svältande barn. Att jag borde leva på vatten till jul. Att jag ser ut som en gris och
borde köpa vetekli i stället. Jävla hagga. Hon borde få sparken. Jag betalar kvickt, snappar
åt mej mina varor och kastar mej ut ur affären och hem.
Jag småvisslar lite för att verka oberörd och tänker att kassörskan faktiskt inte kan veta
om denna Festblandning är till mej eller till någon annan.
Tittar hon inte lite föraktfullt på mej i alla fall? Jag ser nog vad hon tänker! Att jag borde ju
tänka på svältande barn. Att jag borde leva på vatten till jul. Att jag ser ut som en gris och
borde köpa vetekli i stället. Jävla hagga. Hon borde få sparken. Jag betalar kvickt, snappar
åt mej mina varor och kastar mej ut ur affären och hem.
Idag blev det inget citat ur någon låttext utan ett citat från boken Nej tack, jag åt nyss! av Anna-Lena Brundin.
Anledningen till detta är att jag kan känna exakt lika dant som citerat när jag är inne och handlar, ibland leder det så långt att jag till och med får panik inne i affären och inte kan andas. Jag vet att jag inte borde tänka så eftersom jag inte är överviktig men jag kan inte låta bli att känna mig oerhört tjock. Jag har nyligen gått ner till 49 kg och börjar närma mig mitt mål på 47. Och när jag nu tar en paus i mitt skrivande kan jag inte låta bli att klämma på mina lår som jag tycker har vuxit till sig något extremt.
Jag är medveten om att min självbild är totalt snedvriden och jag försöker klara upp den, vilket inte är lätt när jag ständigt omringas utav sådär smala, snygga och populära tjejer. Jag står inte ut med att jämföra mig med dem mer så det är dags för mig att bli sådär smal.
Och Nemo babblar vidare. Vad hände i onsdags?
Först åkte jag upp till stan och träffade Oskar och köpte två böcker för 15 kr/st på Myrornas
(Nej tack, jag åt nyss! / Anna-Lena Brundin
Vad gör alla superokända människor hela dagarna? / Fredrik Lindström
Extremt bra böcker för övrigt, de borde läsas)
Sedan på kvällen var det strandfest som slutade med att jag gick hem 1,5-2 mil med överansträngt knä och var hemma ca. 03:15.
Och vad hände när jag vaknat?
Direkt när jag vaknade loggade jag in på msn och blev bombad av folk för att en person ville ha tag på mig. Duschade sedan och åkte upp till stan med Puff och träffade Mille och Maja. Vi hade det lagom trevligt i den outhärdliga hettan tills jag fick ett extremt blodsockerfall då jag inte ätit på hela dagen och blev deppig och arg.
När jag sedan kom hem blekte jag håret vilket resulterade i att det numera är vitblont ca 1-1,5cm längst in, övergår därefter i orange, följt av brunrött och slutar i bruna toppar. Totalt utflippat men jag gillar det nästan. Det duger tills vidare.
Nu borde jag sova eftersom jag ska upp och jobba om 6 timmar, inge vidare pepp, men vad gör man inte för pengar?
Anledningen till detta är att jag kan känna exakt lika dant som citerat när jag är inne och handlar, ibland leder det så långt att jag till och med får panik inne i affären och inte kan andas. Jag vet att jag inte borde tänka så eftersom jag inte är överviktig men jag kan inte låta bli att känna mig oerhört tjock. Jag har nyligen gått ner till 49 kg och börjar närma mig mitt mål på 47. Och när jag nu tar en paus i mitt skrivande kan jag inte låta bli att klämma på mina lår som jag tycker har vuxit till sig något extremt.
Jag är medveten om att min självbild är totalt snedvriden och jag försöker klara upp den, vilket inte är lätt när jag ständigt omringas utav sådär smala, snygga och populära tjejer. Jag står inte ut med att jämföra mig med dem mer så det är dags för mig att bli sådär smal.
Och Nemo babblar vidare. Vad hände i onsdags?
Först åkte jag upp till stan och träffade Oskar och köpte två böcker för 15 kr/st på Myrornas
(Nej tack, jag åt nyss! / Anna-Lena Brundin
Vad gör alla superokända människor hela dagarna? / Fredrik Lindström
Extremt bra böcker för övrigt, de borde läsas)
Sedan på kvällen var det strandfest som slutade med att jag gick hem 1,5-2 mil med överansträngt knä och var hemma ca. 03:15.
Och vad hände när jag vaknat?
Direkt när jag vaknade loggade jag in på msn och blev bombad av folk för att en person ville ha tag på mig. Duschade sedan och åkte upp till stan med Puff och träffade Mille och Maja. Vi hade det lagom trevligt i den outhärdliga hettan tills jag fick ett extremt blodsockerfall då jag inte ätit på hela dagen och blev deppig och arg.
När jag sedan kom hem blekte jag håret vilket resulterade i att det numera är vitblont ca 1-1,5cm längst in, övergår därefter i orange, följt av brunrött och slutar i bruna toppar. Totalt utflippat men jag gillar det nästan. Det duger tills vidare.
Nu borde jag sova eftersom jag ska upp och jobba om 6 timmar, inge vidare pepp, men vad gör man inte för pengar?
Nemo
Ya'll can jack my dick
dig me now,
fuck me later
fuck me later
Imorse när jag loggade in på emocore.se så hade jag fått ett gb som såg ut såhär:
"http://emochan.org/src/1245719910465.jpg"
Vad är meningen med att posta en sådan bild på mig? Dock är det inget jag bryr mig så värst mycket om eftersom den bilden finns uppe på min deviantart och då är det ju sådant man får ta. Det som stör mig mest är att folk nickar FAGET och kommer med onödiga kommentarer. Skärpning, folk.
Det är inte första gången det kommer upp olika bilder på mig sådär, jag orkar inte lägga energi på någon som försöker få mig arg över små skitsaker. Var så goda, hata mig. Puss.
Nog om det.
Solen skiner, man känner att snart är det sommar på riktigt och jag vill bara ut och chilla i stan. Men är folk vakna? Nej. Faget goes br00tal wake-up call. Heh, not. Men en dusch blir det väl och sen får man tjata på folk tills de ger med sig.
Sommar, sommar, sommar.
Nemo
Nothing lasts forever
Ingen sorg eller ondska kan skada mig nu
Ingen sorg eller ondska kan skada mig nu
Aldrig aldrig aldrig aldrig aldrig aldrig aldrig aldrig att jag släpper din kyss
Ingen sorg eller ondska kan skada mig nu
Aldrig aldrig aldrig aldrig aldrig aldrig aldrig aldrig att jag släpper din kyss
Ingen sorg eller ondska kan skada mig nu
Idag hade kunnat vara en grymt fin dag. Okej, överdrift, förlåt. Idag hade kunnat vara en helt vanlig dag, men så var inte fallet.
Imorse dog min underbara Cody mitt framför ögonen på mig. Och för dem som inte vet kan jag berätta vem Cody var.
Cody var min mus som föddes den 22 december 2007 på mitt rum. Han representerar en mycket jobbig period i mitt liv men han var min ljuspunkt i allt det där mörkret. Nu efter 18 månader, på sin födelsedag så dog han. (Jo, jag är medveten om att detta publiceras den 23e)
Jag grät så himla mycket när han tog sitt sista andetag och jag kände att nu orkar jag inte mer, det var mitt liv han suckade ut. Men jag tänkte om. Jag har kommit över det, eller, jag ska komma över det. Jag har någon som bryr sig om mig och som jag bryr mig om. Joar finns fortfarande i mitt liv.
Jag orkar inte skriva så mycket mer nu, jag vill sova, gråta och tänka tillbaka.
Lasse Lindh återupplivar så otroligt många minnen jag egentligen inte vill tänka på just nu, men det måste ut ur mitt system. Alla Tygelsjö- och Bunkeflotider måste bort.
Nemo
1,2, I got a crush on you
These moments in silence are all that I need
The softness of hearing you breathe
And I know it doesn't get better than this
Funny it starts with just one little kiss
The softness of hearing you breathe
And I know it doesn't get better than this
Funny it starts with just one little kiss
Det var längesen jag skrev något här, det är så mycket som hänt sedan dess att jag inte vet vart jag ska börja, men jag kan alltid försöka.
Jag har sedan 2 månader tillbaka haft en underbar pojke vid min sida som hjälper mig att stå och som gör att jag ständigt går runt med ett fånigt leende på läpparna. Sakta men säkert förändrar vi tillsammans mig till det bättre, vi tar små, små bebissteg men vi rör oss i alla fall framåt.
Och så har jag ju tagit studenten också och räknas nu officiellt som arbetslös. Inte lika roligt och jag kanske kommer gå om gymnasiet. Varför? Kan man ju undra, och jo det är så att jag inte hade tillräckliga betyg för att få ett slutbetyg. Så det som drar ner mig i panikens träsk mest nu är funderingarna på om jag ska plugga upp betygen och sedan köra vidare på högskola eller om jag ska gå om gymnasiet på bygglinjen och därmed även få jobb direkt efter nästa student.
Det finns nog inte mycket mer att säga än att jag ska försöka uppdatera oftare.
Nemo
