Idag hade kunnat vara en grymt fin dag. Okej, överdrift, förlåt. Idag hade kunnat vara en helt vanlig dag, men så var inte fallet.
Imorse dog min underbara Cody mitt framför ögonen på mig. Och för dem som inte vet kan jag berätta vem Cody var.

Cody var min mus som föddes den 22 december 2007 på mitt rum. Han representerar en mycket jobbig period i mitt liv men han var min ljuspunkt i allt det där mörkret. Nu efter 18 månader, på sin födelsedag så dog han. (Jo, jag är medveten om att detta publiceras den 23e)

Jag grät så himla mycket när han tog sitt sista andetag och jag kände att nu orkar jag inte mer, det var mitt liv han suckade ut. Men jag tänkte om. Jag har kommit över det, eller, jag ska komma över det. Jag har någon som bryr sig om mig och som jag bryr mig om. Joar finns fortfarande i mitt liv.

Jag orkar inte skriva så mycket mer nu, jag vill sova, gråta och tänka tillbaka.
Lasse Lindh återupplivar så otroligt många minnen jag egentligen inte vill tänka på just nu, men det måste ut ur mitt system. Alla Tygelsjö- och Bunkeflotider måste bort.