Solen är på väg att titta fram på heltid, gräset börjar återfå sin gröna färg och fåglarna irriterar återigen skiten ur en.
  Idag skulle bli en lagom trevlig dag på stan, men det blev den verkligen inte. Jag var grinig, hade feber, det blåste och det mesta var allmänt fel. Dock är det småsaker man kan leva med. En sak fanns det som slog ner mig. HAN. Pojken jag en gång hade men behandlade som skit. Jag var nära att börja gråta när jag såg honom, jag ville skrika och slå, men jag gjorde ingenting. Jag stod stilla och tittade ner i marken. Försökte andas.

Att jag sedan fick höra "Det kunde varit vi nu" av en annan pojke jag vågade öppna mig för krossade mig ännu mer. Nu ligger jag nersmulad i mattan. Godnatt.

Igår tänkte jag att det skulle bli kul att dra ut och ha roligt, kanske festa lite nånstans.

Det blev det inte.
Så fort jag kom till Gustav Adolfs torg, där alla "emos" hängde utanför BK i brist på annat, var en massa skrik det första jag möttes av. "NEEEEEEEEEEEEMOOOOOO" skrek folk och sprang fram och attackerade mig. Redan då kände jag att jag bara ville skita i detta och dra hem och sova, men jag tänkte att jag ger det en chans.
    Dåligt beslut.
    Kvällen fortsatte och några satt lugna och rökte vattenpipa, resten var allmänt fjortisar och skrek i allt för höga toner utan anledning. De hade väl antagligen en skriktävling, vad vet jag. Dock förstår jag inte varför man vill springa runt och skrika och snubbla och vara allmänt odräglig sådär, ni skämmer ju ut er själva. Är det då så konstigt att jag går iväg och sätter mig och läser lite, man får ju huvudvärk av att vara bland folk nu för tiden. Och att jag sedan blir kallad tråkig bara för att jag inte hoppar, skriker och är jobbig, det gör mig bara arg. Jag är inte tråkig, jag har bara vett i skallen. Jag har tröttnat på att skämma ut mig bland folk. Jo, jag har nog blivit lite tråkigare. Men tacka gudarna för det.

Nej. Jag tror jag överger det här med att träffa folk på kvällarna igen.
Nu ska ni få se på tråkigt!