Jag sätter handen mot pannan och den fattar genast eld. En tankebubbla skapas över mitt huvud och ger budskapet att det måste vara feber. Så fort orden träffar den tjocka luften som förföljer mig ser bihålorna sin chans. Deras senaste plan är att långsamt avliva mig. Samtidigt som jag brinner upp känns det som jag badar i is. En kontrast som slåss med bihålornas tryck om min uppmärksamhet. Jag vill skriva. Det finns så mycket att ventilera, men dunkandet i mitt huvud hindrar mig. Äntligen har jag blivit sjuk, det var väntat. Tre veckors arbete var tydligen för mycket för min kropp. Redan efter en vecka började den protestera och ge mig hosta och snuva. Men genast fick den en tillsägning. Mer jobb! Nu är det lugnt. Jag har avböjt nästa veckas arbete och har inga större planer. Ge mig årets värsta sjukdomsperiod nu så har vi det överstökat.

Jag återkommer när mitt huvud sorterat sig litegrann.