That's an open door to the outside world
So you live in a bubble
So you're wasting your life

De senaste dagarna har jag gjort precis det, gått runt i en bubbla och bara wasted my life. Och med bubbla menar jag inte att jag är inne i mina tankar som de små okunniga barnen brukar referera till. Nej ser du, jag syftar på att jag inte var helt säker på att jag satt på den där bussen och läste den där boken. Jag var inte närvarande när jag gick längs gågatan, jag var helt enkelt inte närvarande alls. Det är en rätt läskig känsla och den återkom idag igen. På hela dagen lyckades jag inte ta av mig mössan och luvan, jag gick och stirrade i marken vart jag än gick. Jag lyckades spräcka bubblan i några sekunder när solen sken och allt var fint men den slöt sig om mig rätt snabbt igen.
   Jag är inne i en period då jag inte vet om saker är verkliga. Jag går och håller fast i människor jag går med för att inte försvinna, för att veta att de finns. Så länge jag har någon att hålla fast i så försvinner jag inte in i bubblan, då är jag tillsammans med alla andra, i samma värld. Men jag kommer ur detta, det vet jag. Jag har mått sämre. Jag har haft värre självmordstankar än såhär. (Dock har jag aldrig förr haft möjligheten att skaffa olika sorters tabletter, såsom antidepressiva och sömntabletter, receptfritt förut) Men jag fixar det. Det är jag helt säker på!

Bild på Craig här nere då, bara för hon är fin och ställde upp som modell idag.

Nemo