Another year has passed and I'm alright
I lick the salt from my wounds and run into the night

Ja nu har man gått och blivit 19 då.
Den första personen som sa grattis på rätt datum var mitt ex. Jag har precis lyckats komma över honom efter hur lång tid som helst och nu lyckas han nästla sig in i mitt liv igen. Jag vet inte hur jag ska reagera, om jag ska gråta eller skratta. När han sa att han tänkt på att prata med mig blev allt ännu jobbigare. Jag kan inte glömma hur underbart allt var samtidigt som det var så jobbigt. Orkar jag med något sånt igen? Orkar jag ens prata med honom? Jag vet inte. Detta kom inte vid rätt tidpunkt. Det förstör mina planer att bli bra.

Idag åkte jag till Lund och träffade Carro, Oskar, Viktor, Lizzie, Marcus och Daniel. Det var fint och behövdes faktiskt.
Tack för att ni finns.

Nu ska jag lägga mig ner, kanske ringa Ludwig, och tänka över allting.