Jag begraver näsan i min randiga tröja, den jag blev så förälskad i vid första anblick. Den luktar precis som jag brukar men trots det känner jag inte igen doften. Så jag drar tröjan över ansiktet för att se om det luktar annorlunda, men det är samma sak där. Den skvallrar att min doft ej längre tillhör mig.

Det är nu jag vill banka på din dörr och viska vackra ord genom springan som inte existerar. Fråga varför du lämnade mig så kvickt som du gjorde för mindre än en vecka sen.
Jag vill ställa mig utanför ditt fönster och skrika genom persiennerna. Att jag saknar dig så mycket, att jag velat dö!
Hela världen ska få veta vad jag tycker om dig. De ska höra att jag älskar dig och dina tankar, även om de är konstiga. Jag ska måla upp ditt leende på varje vägg så hela världen kan njuta av det. Men mest av allt vill jag låta alla känna den värme du gett mig.
Om jag gjorde detta, skulle då staden spricka? Skrikande rasa mot marken av för starka lögner? Eller skulle maskrosen tagit bort sin mask, blommat upp till den vackraste ros, sträckt sig mot himlen? För vi vet ju att en lögn är vacker.

Min kropp bråkar. Hjärnan bråkar mer. Som om ingenting klickar och allting är fel. Varenda del av mig skakar av köld, trots elementets strålande värme. Mitt huvud skriker när det är tyst och somnar så fort någon säger ett ord. Hjärnan vill inte vara med och leka längre. Likt treåringen sätter den sig i protest på kanten av sandlådan. Lutar hakan i händerna, armbågarna på knäna. För varför ska man gräva tills jag kommer till Kina om man ändå brinner upp på vägen? Varför vill man flyga högt över taken, uppe i himlen, ut i rymden, när man vet att det är precis den vägen giftet och lögnerna tar? Vi är fast på jorden ty här är det mildast. Vi hatar varandra så mycket att vi vill spy. Och det gör vi också, men det får ingen se. Andra älskar vi så mycket att vi vill spy. Men det gör vi inte, för risken finns att någonting försvinner. Vi vandrar vidare och drömmer om att gräva oss till Kina, försöker flyga utan att bli nedslagna av rymdskräpet. Sammansmälta lögner som bildar stenblock.